Ann-Charlotte Sjaggo: De samiska namnen och dess betydelse i årets Top of Arjeplog

Ann-Charlotte Sjaggo deltog under ett seminarium den 20 maj på Hornavan Hotel. 
Arrangör var Top of Arjeplog och Swedish Lapland. De samiska namnen och dess betydelse i årets 
Top of Arjeplog Seminariet ingår i värdsskapsutbildning där Arjeplogs kommun, i samarbete med 
Swedish Lapland Visitors Board, vill ge alla en övergripande information om geografi, 
historia och sevärdheter i Arjeplogs kommun. Foto Maria Söderberg.

De samiska namnen och dess betydelse i årets Top of Arjeplog

Text © Ann-Charlotte Sjaggo

Áhkális (~Áhkalisbuavvda): ett lågfjäll med kal topp 784 m.ö.h. på landtungan mellan Hornavan, Tjårvek och Ajsjávrre, Assjjávvre. Direkt söder om fjället ligger sjöarna Áhkálisjávrre, Áhkálisjávvre och Varrajávrre, Varrajávvre. Fjället har ett strategiskt läge och vidunderlig utsikt i alla riktningar. Áhkalis~Áhkalisbuavvda är upptecknat av Wallström 1939, Grundström 1935 och Pellieff 1958 som "Akkelis", "Akkalis", "Akkalispouta" och "Akkelisbuoda". Áhkalis~Áhkalisbuavvda är en avledning av áhkka:áhka ´gudinna:gudinnor´ som genom tillägg av ändelsen -lis får en något annan betydelse, dock ej känt vilken i detta fall.  I den samiska tron fanns flera gudinnor såsom Saráhkká, Juksáhkká, Uksáhkká och Maddaráhkká. Namnet Áhkalis~Áhkalisbuavvda indikerar att det är ett heligt fjäll tillägnat gudinnorna och man kan tänka sig att det funnits en offerplats på fjället. Efterleden (saL) buovdda, (saP) buavvda ´berg som är kalt på toppen´ har fallit bort i dagligt tal. Buavvda har dock funktionen att beskriva fjällets karaktär som liggande i skogslandet men med en kal topp.

Ájlisvárre (Ájlesvárre): ett berg 720 m.ö.h. med kal topp väster om Maddávvre-sjöarna och norr om Ájlisjávrre, Ájlesjávvre. Höjden utgör en avgränsad halvö med vatten i öster, söder och norr. På berget finns en känd offerplats. En gård med samma namn ligger under bergets västra ände vid stranden av Suobddekjávrre, Suäbbdekjávvre. Berget och gården är upptecknade av Wallström (1941) respektive Grundström (1935). Bosättningen är anlagd efter 1867 (Bylund 1956:428). Namnet återgår på ájles ´helig´ och várre ´berg, lägre fjäll´. Namnformen indikerar att detta berg betraktats som heligt och att det funnits en offerplats på berget. 

Gállábuovdda (Gállábuavvda): ett lågfjäll med skog runt om 780 m.ö.h. i västra kanten av höjdområdet Gárdvárre söder om Pite älv, Bihtámädno, Bidumiedno nordost om sjön Gállájávrre, Gállájávvre. Namnet är inte upptecknat i ortnamnsregistret. Det är oklart vad förleden Gállá betyder. Den närliggande termen gállo betyder ´panna´, ´svalt väder om sommaren´ samt ´stor sten´. Alla tre betydelserna är möjliga som bakgrund till detta namn. Med buavvda:buovda menas ´kal, rund bergstopp i skogen´, en beskrivning som stämmer bra på Gállábuavvda.  Bakgrunden till förleden är dunkel.

Gautoberget: ett berg ca. 680 m.ö.h. norr om byn Gautosjö och sjön Gautosjö, Gávttojávrre (saL), Gavtuojávrrie (saU) efter Lájsso (saU), Laisälven. Nedströms faller Gautsosjö, Gavtuojávrrie ut i Märkforsen (Muättkegårrtjå (saP)). Gautosjö, Gavtojávrrie är genom ett sund förbunden med sin övre halva benämnd Gasskajavrre (saL), där gasska betyder ´mellan´ och sjön därför på svenska fått det översatta namnet Mittisjön. Sjön men inte berget är upptecknat i ortnamnsregistret av Grundström 1935 och Wallström 1939. Collinder uppger att "gaut" kommer av "kuou´ta" mellersta, som ligger i mitten" (Collinder 1962:104). Förleden i Gautsosjö, Gavtuojávrrie återgår således på gavtuo ´den mellersta´ och talar om att denna sjö ligger mitt emellan två andra delar i vattensystemet. Motsvarigheten till denna term är på pitesamiska guävvde och på umesamiska gavtuo. Med andra ord talar bade Gautosjö, Gavtuojávrrie och Gasskajávrre (saL) om att denna sjö ligger mitt i, mitt emellan. Berget har i detta fall fått namn efter sitt läge vid Gautosjö, Gavtuojávrrie. Berget har idag en svensk efterled vars motsvarighet på samiska är várre ´berg´.

Gibdnotjåhkkå: ett fjäll 718 m.ö.h. nordväst om Gibdnoluokta, Gibdnoluakkta intill södra stranden av Tjeggelvas/Tjieggelvas och strax norr om den lägre toppen Uhtsa Gibdno. Namnet är upptecknat av Wickman 1941 och Grundström 1934 med uppgift om att toppen även benämns "Stuor Kibdna". Gibdnotjåhkkå är med andra ord även känd under namnet Stuor Gibdno att jämföras med den den mindre, västerom liggande toppen Uhtsa Gibdno. Fjället har sannolikt namngivits efter närheten till Gibdnoluokta, Gibdnoluakkta. Gibdno:gibno är en av flera dialektala pitesamiska varianter av gäbbne:giebne~gibmu:gimu som betyder  ´kittel, gryta´. Giebnne:giebne är den lulesamiska motsvarigheten. Gibdnoluokta, Gibdnoluakkta, kan anses påminna om en kittel till formen vilket troligen är bakgrunden till namnet. Tjåhkkå betyder ´fjälltopp´.

Jurunvaratj: ett fjäll 890 m ö.h. nära riksgränsen vid Jurunjávrre, Jurunjávvre intill Seldutjåhkå (Skellefteälvens översta del). Namnet är upptecknat av Grundström 1934 med tillägget "Jårrom" som alternativ form. En bakgrund till förleden skulle kunna vara "Juru" ´starkt dån, buller, dunder´(Collinder 1964:72) och avse ljudet från Seldutjåhkå som faller ut från Jurunjávrre, Jurunjávvre. Várátj betyder ´litet berg´ och Jurunvárátj kanhända uppfattas som litet I förhållande till omgivande höga fjäll även om det I sig självt är relativt högt. 

Lájsovárre/ Laisvikberget: ett berg 705 m.ö.h. på halvön med Laisviken i söder och Hornavan, Tjårvek i norr. Under branten av berget ligger byn N. Laisvik. Bergets namn är upptecknat i ortnamnsregistret av Wallström 1939 i formerna "Laisvare", Laisvikberget och "Laisåivatj". Förleden är densamma som namnen som är kopplade till den söder om liggande Laisälven, Lájsso (saU) och Laisdalen. Betydelsen är oklar. Várre anger att det är fråga om ett ´berg´.

Ruopsok: en avsats med skarpa kanter 1 382 m ö.h. strax söder om toppen av fjället Tjidtjákgájsse, Tjidtjákgájjse (1586 m.ö.h.) på fjällryggen nordost om Vuoggatjålmjávrre, Vuoggatjålmjávvre (Tjidtjákgájsse, Tjidtjákgájjse är nu och historiskt det centrala fjället för Semisjaur-Njargs sameby). Namnet, som saknar efterled, är upptecknat av Grundström 1934 som "Ruöpsok". Ruopsok betyder ´späd renkalv (under de första levnadsveckorna då pälsen skiftar i rödbrunt)´. Den närliggande termen rupsuk betyder ´röd, rödbrun´. I detta fall kan namnet vilja bekräfta att fjället är ett viktigt kalvningsområde som del av "moderfjället" Tjidtják (tjidtje ´moder, kvinnobröst, spene´). 

Stiehpaltjåhkkå: ett berg med fjällbjörkskog på toppen 684 m.ö.h. norr om västra änden av Sädvvájávrre, Säddvájávvre där Polcirkeln korsar Silvervägen. Väster om höjden smalnar sjön av i en vik benämnd Stuorsavvun (Storselet) respektive Lillselet (Unna savvun). Namnet är upptecknat som "Stehpalvaratj" av Wickman 1942 och som Stiepalvärtutj" av Grundström 1934. Grundström anger gällande den snarlika förleden i annan uppteckning att "stahpal" betyder ´stenskravel´. Collinder uppger att "stáhpal" alternativt "stáhpul" är beteckning på ´stenig botten I en bäck´ (Collinder 1964:208). Collinder tar som exempel på användningen av termen "stáhpal" just berget Stiehpaltjåhkkå som han skriver även kan benämnas "Stáhpartjohkko". Enligt pitesamisk ordlista så betyder stiehpál ´smal vik, som en kil´ och lulesamisk ordbok anger att stáhpal betyder ´stenig bäck eller älvfåra´. De upptecknade formerna "varatj" ´litet berg´ och "värtutj" ´litet berg med god utsikt´ förmedlar att det handlar om ett lägre berg medan tjåhkkå är beteckning på ´fjälltopp´ d.v.s. en höjd som är kal. Det är oklart varför formen tjåhkkå används som beteckning på detta björkskogsberg. Det är också oklart varför pitesamisk- respektive lulesamisk ordbok anger två olika betydelser på detta ord, som trots skillnader i vokalismen avser samma ord. Med stöd av uppgift från Collinder så är det sannolikt att förleden återgår på stáhpal och vill berätta att botten i viken eller där strömmen från Vuoggatjålmjávrre, Vuoggatjålmjávvre faller ut i viken är stenig och därför svårvadad. Denna typ av upplysning var värdefull i en tid då man måste färdas till fots och vada över bäckarna.  

Veälbmábuovđđa (saU): ett berg/fjäll med kal top med skog runt om 710 m.ö.h. öster om sundet Välbmá (saP) en östlig vik av Uddjaur, Ujják~ Ujjávvre (saP). Namnet är upptecknat av Grundström 1935 som "Viellmapuauda" och Välbmapuoda" med uppgift om att namnet betyder ´kalt berg´. Namnet har en umesamisk form på dagens karta (lantmäteriet.se). Motsvarigheten på pitesamiska är; Välbmábuavvda som är sammansatt av förleden vielmes:vällmá (saL), vielmes:välbmá (saP) som betyder ´sel, lugnvatten´ och buovdda:buovda (saL), buavvda:buovda (saP) ´bergstopp med skog runt om´. Förleden återges I gentivform välbmá ´selets´ och efterleden i nominativform buavvda ´bergstoppen´ vilket fritt översatt blir ´bergstoppen vid selet´. Vid namngivningen har selet varit det centrala och berget har beskrivits utifrån läget intill vattnet. Annars är det ofta tvärtom att berg är karakteristiska I landskapet och då blir namngivande för platser runt om. En teori till varför selet här fått bli namngivande kan vara att selet som var något nyskapat och sensationellt för mellan 1000 och 1500 år sedan (se bild over Uddjaur) var viktigare som orienteringspunkt än berget.  

Sex av topparna har guide, se http://www.arjeplog.se/uppleva--gora/natur--friluftsliv/utflyktsguider.html

Bonustoppar (dessa kan kombineras med eller ersätta en av de tio ovan):

Årjep Sávllo, Syd-Saulo 1 715 m ö.h.
Stuor-Jiervas 1 439 m ö.h.
Stájggà, Staika (gränsen mot Jokkmokks kommun 1 794 m ö.h.)
Strajtastjåhkkå (vid gränsen nära Norge intill ett riksröse, norr om Nasafjäll 1 568 m ö.h.)
Norra Fierrás, 1 605 m ö.h. Smuolevágge

Läs mer: http://topofarjeplog.blogspot.se/2017/05/top-of-arjeplog-sommar-2017-upptack.html